/ Allmänt /

Life.

I höstas och vintras var jag väldigt deprimerad till och från - väldigt mycket upp och ner. Mina sparpengar var på väg att ta slut och jag hade inget nytt jobb i sikte. Försökte inte ens för allt bara kändes hopplöst. Men någonstans långt där inne kände jag nog ändå att jobb och pengar var inte den enda orsaken till min ångest. Det var något mer, men jag visste inte vad det var men jag lät pengar och jobb vara anledningen till att jag var deprimerad och hade ångest.
 
Efter nyår började jag ta tag lite i mitt liv igen. Jag klev upp i tid på morgonen och åt frukost, försökte göra lite saker på dagarna. Sedan snöade jag in mig totalt på gymträning och att äta hälsosamt - allt började kännas bättre. Tog tag i jobbsökande - som tillslut gav med sig. Inte i ett fastjobb men bättre än ingenting. Och efter mycket om och men började lite pengar rulla in igen. Allt var ganska lovande.
 
Men nu sitter jag här igen och känner ungefär som då - i vintras. Det där någonting jag hade ångest över då är tillbaka igen och jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Det är inte glasklart, mest dimmigt. Egentligen skulle man kunna säga att jag har varit deprimerad till och från sedan jag flyttade hem från Stockholm i augusti, med några riktiga toppar och dalar. Och då blir frågan självklar - flytta tillbaka dit?
 
Helt ärligt tror jag inte problematiken ligger där. För när jag tänker på att flytta tillbaka dit så känns det inte som att de där känslorna jag hade där förra året kommer komma tillbaka. Det är inte själva Stockholm jag vill åt, det är mest den där otroliga lyckokänslan jag kände för exakt ett år sedan, som jag kände just där. Och varför jag kände så då är nog för att jag hade den där känslan av att jag var på väg någonstans med mitt liv. Hade garanterat känt samma sak om jag hade dragit utomlands, flyttat någon annanstans eller bara gjort/sett något helt nytt.
 
Upplevelser - det är sådant man lever för och får en att må bra (bortsett från bra människor rumt omrking sig osv). Upptäcka nya platser och miljöer och prova på nya saker, sådant man får kickar av. Eller i alla fall jag. Sådant man kan leva på länge. Flera dagar, veckor, år. Efter sommaren när jag jobbat ihop lite pengar ska jag åka utomlands - garanterat.
 
Jag behöver någonting att snöa in mig på hela tiden, annars tycker jag att vardagen (och hela livet) blir trist och enformigt - som nu. Förut var det foto (det kommer och går hela tiden) och ett tag var det gymträning och ibland har jag en period där jag är uppslukad av bloggar eller samhällsdebatter/artiklar osv. Måste finnas något nytt hela tiden - annars tröttnar jag. Lite samma gäller kläder - en period vill jag ha finare kläder (kanske varar i någon månad) sedan vill jag spy på det och bara gå runt i trashiga, "coola" kläder osv. Periodare i allt (förutom när det kommer till människor faktiskt).
 
En annan sak som jag själv tycker är bra när man mår sämre är att acceptera de känslorna. Jag tycker att man inte mår lika dåligt då. Annars har jag en tendens att när jag mår som sämst försöka sträva efter de där lyckokänslorna jag hade för ett år sedan, då blir det BARA värre. Värre än värst - verkligen. Så de senaste tre dagarna har jag mått ganska bra faktiskt, jämförelsevis med hur jag mådde i helgen. Jävligt upp och ned, från dag till dag. Jag undrar om jag har någon personlighetsstörning. Kanske.
 
Hur som. Efter sommaren ska jag åka bort i alla fall och se en massa nya saker. Puss
#1 / / Maja:

Det verkar ju som att du är på väg bort ifrån ångesten eftersom du har accepterat den, och det är ju bra! Kram på dig!